Första dagen i Juni

Hur kan någon kännas så nära men vara så långt bort?

Tisdag idag, första dagen i juni.. Det känns lite spännande, även ganska frustrerande... Men i vissa situationer får man ta sig i kragen och ge sig fan på att klara sig! Så är det bara.. Frågan i sig och skillnaden mellan oss alla är hur vi hanterar saker olika. Känslor, tankar & handlingar..
Allt är inte som på film, helt enkelt...


Idag har jag iaf sovit! Tror det blir fjärde natten hos Hanna idag, var hem en snabbis, jag hade fått en massa post som låg och skräpade på golvet... det fick ligga kvar där.. suck... Iaf så for jag bara hem och hämtade lite kläder, sen till hanna.. Vi tog våran dagliga promenad in till stan efter jag slutat jobba.. Sen hem till Hanni, käkade och somnade, när jag vaknade klockan tio hade hanna stuckit iväg på äventyr. Hon hade försökt väcka mig.. Jag förstår det var svårt, nästan intill omöjligt skulle jag tro!

Jag är dålig på att skriva just nu, jag märker det själv.. Jag känner mig låg och inte alls nå rolig som jag faktiskt brukar känna mig.. Känns nästan deppigt att släppa inlägget.. Menmen, jag jobbar på mig själv och förhoppningsvis är jag snart tillbaka! Och Snart kommer kläderna upp, men som sagt, jag är aldrig hemma... Inte än...

Nu ska jag fortsätta sova, Hanna har kommit hem nu.. Hon och keya klev in genom dörren för ett par minuter sen... Nu tvättar hanna bort sminket och keya ligger här nedanför sängen... Nu måste jag sova.. Att jag aldrig lär mig.. Nog för att jag har sovit mycke idag, det behövdes, verkligen!

Sovgott allihopa..


Genom stjärnorna!, visst?


Puss & Kram!