Elin Nilsson

Ibland går det fan inte att hålla käften..

Och ibland går det fan inte heller att INTE bli arg..
Här har jag väärldens tvättberg och har kämpat och kämpat, och har flera maskiner kvar till och med.
Torktumlaren är så pass kass att allting bara blir fuktigt och luktar rent utav mögel..
Och på det så har ju självklart grannen med tvättiden före mig av någon förbannade anledning inte hämtat sin tvätt från torkrummet. Men oj så lätt för mig då att hänga upp och torka ALL min tvätt.. Less less less, detta hände förra gången också.. Precis samma sak. Jag respekterar mina grannar nå så enormt. Och är inte min tvätt helt torr när jag ska hämta den (tvättar alltid 19-22) så ställer jag klockan på sju och hämtar den. Vare sig det är någon som har bokat den eller inte.

Men jag ska iaf agera surkärring och lämna en lapp.
Äh,. jag tycker faktiskt det är bra gjort.
För hur ska dom annars förstå att folk störs av det?
Dom kanske behöver en liten lappis. Eftersom dom uppenbarligen inte kan tänka själva.
Jag utgår ju självklart nu ifrån att det inte hänt något hemskt.
Skulle det ha gjort det skulle jag nog sitta och må jätte dåligt över att jag varit arg.. Haha..

Nä, det skulle jag faktiskt inte ;) För nu är det ju bara så att jag tycker folk får vara hur arga dom vill, i sin ensamhet. Men däremot är det väl ingenting jag rekomenderar. Men huvudsaken är väl att det inte går ut över någon annan.


DÄREMOT tycker jag det är förbannat konstigt att man inte ska få säga som man tycker?
Det finns skillnader även där. Men det jag menar är saker som till exempel jag själv hade blivit helt otroligt besviken & arg över, om någon inte hade sagt till mig.
Om jag beter mig på ett speciellt sätt eller om jag gör någonting som kommer sluta i kaos.
Som vänner ska man väl kunna prata?

Det kan jag med mina vänner.

Av erfarenhet har jag märkt att folk med lågt självförtroende & låg självkänsla ofta ser sig själv som ett offer. Ofta tycker saker och ting handlar om dom dom dom dom dom. När det i själva verket inte har ett smack med dessa människor att göra.
Tycker det är en gnutta patetiskt att hålla på som somliga gör, men samtidigt har jag en aning om varför.
Men det är som jag säger, jag är inte perfekt?.. Det är klart jag kan vara arg, jag kan vara rysligt jävla arg. Men är väl inget jag är stolt över. Jag sitter ibland och bråkar med mig själv för att inte störa mig på folk.
Men ibland går det helt enkelt i.n.t.e. Däremot är jag oftast tyst som en mus.

Människor som ska ifrågasätta och lägga näsan i blöt, påstå saker & vara allmänt självupptagna är människor jag inte vill ha i mitt liv. Jag vill inte höra ett pip varken OM eller FRÅN dom. Men ändå dyker dom upp lite titt som tätt på något underligt sätt. Helt ***** otroligt om jag får säga det själv.

Skaffa en hobby som kanske senare leder till ett liv.
Jag lever för Mig. Inte för min granne. Därför skiter jag fullständigt i vad min granne gör om dagarna.
Jag bryr mig inte heller om någon står för det jag hatar. Har en åsikt om mig och mitt liv. Röker, dricker, knarkar. You name it.
Men vad jag däremot bryr mig om, är mina nära & kära. Dom som varit med. Dom som ger mig något - kärlek.
Jag bryr mig om vad dom gör, vad som händer dom, lycka som olycka.

Sen att någon jag vet namnet på gör till exempel något av ovanstående - rör mig inte i ryggen.
Jag kan tycka att saker är hemska och onödiga. Men jag sitter inte och lipar över de?
Det är som att jag ska sitta och tycka synd om alla som har det jobbigt & svårt, varenda dag.
Det fungerar inte så.