Elin Nilsson

Hur kan vi ibland känna oss så ensamma fast vi har dom bästa precis brevid oss?
Är något jag kan sitta och grubbla på ibland, och de jag kommit fram till är att jag tror att de som tynger oss inte passar in på alla sina älskade vänner som man har. Utan de problemet man hade den ena gången "passade" person 1 medans ett annat problem ropar efter person nr 2. Jag hoppas ni hajar vad jag menar?

Alla är bra på olika moment. Som jag tillexempel, jag vet att jag inte är den som frågar hur det är åså. Och det måste vara för att jag själv känner att om jag vill prata så säger jag något, annars vill jag helst inte tänka på det.
Visst låter det ganska logiskt egentligen att man utgår från sig själv?
Sen känner jag även att mina sanna vänner Ska kunna bara skrika ut om det är något som är fel, det hoppas jag verkligen!
För skenet kan bedra..

Man vad är det då som skiljer bekanta från vänner?
Ja självklart tilliten, den är större för någon riktigt sann vän. Den person man delar ALLT med & inte har några problem alls att säga något till. Men samtidigt ska det ju inte bli några komplikationer om att man har sagt mer till en än en annan. För oftast så vill man bara få ur sig det, och inte älta det med alla..
Ett tecken på en sann vän för mig är även att man vara ifrån varann och inte ens prata på länge, sen när man väl pratar så är allt som vanligt, inget konstigt alls! Det är de bästa <3

Men det är då himla tur man har sina kära vänner! vad skulle man annars göra?


I fredas hörde jag en tjej stå och muttra i telefonen, så jag frågade vad hon gjorde. Då svarade hon att hon höll på att ringa en kompis men att hon inte svarade, och där antog hon direkt att hon valde att inte svara, att hon inte ville vara med henne. Men då sa jag då att så kan man ju för helsiken inte tänka?
Jag sa det till henne, att antingen så är hon ju upptagen, eller så vill hon bara inte prata just nu, och det är ju bara att acceptera, inte göra någon stor sak av det? Hon ringer väl upp antingen när hon ser att du har ringt, eller när hon känner att hon vill och orkar. Sa även, svarar DU alltid när det ringer? Känner du alltid JA det ringer? Svaret blev nej och hon började fatta vad jag ville komma fram till =) Hon radera sitt arga sms hon var påväg att skicka iväg och lade ner telefonen i fickan med ett leende på läpparna :)

Jag tror det där handlar mycket om osäkerhet, men man måste nog tänka ett snäpp längre ibland bara.

Är ju bara att se på mig, jobbade varje dag och var dödstrött när jag kom hem, så de tog länge innan jag ens var och hälsade på H i hennes nya lya. Men det var de jag var, dödstrött, och jag prioriterar faktiskt mig själv före. Och det är inte själviskt, det betyder bara att jag älskar mig själv.. För jaa.. Det gör jag!.. Jag älskar mig själv!

Det måste du göra, för att kunna älska någon annan måste du älska dig själv. Annars är det lätt att skapa ett beroende. Och det ÄR så, hur många som än tänker nu "gu va skitsnack" men NEJ.. Rakt av helt enkel sanning.. <3

Jag har mycket i huvudet dom senaste månaderna, och det hjälpte inte att få alla "påhopp" om att jag skiter i folk, byter ut folk och glömmer bort?
Jag har ju faktiskt arbetat med mig själv och lyckats riktigt bra också! Och jag ångrar inte en minut av det!.. Det tråkiga är att där såg dom flesta bara allt negativt. Osäkra tankar och även rätt mycket egoistiska tankar.. Och de menar jag absolut inget illa med, vem tänker inte sådana?
Men var bara så skönt när folk började slå upp ögonen lite mer och faktiskt förstod hur det var & slutade ta illaupp. Som tidigare nämnt, jag tror det handlar om att tänka ett snäpp längre.