Fredag nu & hjärnan full me tjaffs! (:
Exempel nr 1:
Jag kan tycka det är jätte roligt att dra bort ett litet hårstrå från sötnosen när han ligger och ser teve/spelar dator osv.. Haha, skrattar av bara tanken.
Normal Reaktion -
- Ajj! Va göör du?? (med en blick & röst som egentligen menar "Hur störd är du egentligen?"
Hahahaha!
Exempel nr 2:
P ska röka en cigg och tar fram tändaren, lägger den vid spisen och börjar att ta fram ciggen. Smidigt glider man in och tar tändaren och gömmer den i BH:n eller nått sånt. (detta krävs att man är bra på att hålla sig för skratt)
Reaktion - Hmm.. (sträcker ut handen för att ta tändaren där han vet han la den) ... va?..ehm.. vafan? Tog jag inte upp den? (har du lyckats hålla dig för skratt tills nu kan det gå så långt att han faktiskt börjar söka i fickorna igen, TILLS han ändrar utseende och du inser att du är påkommen)
- Men åsså dudå! Ge mig den, jag vet du har den!
Fortsättning på nummer 2:
Antingen ger du dig nu och ger honom tändaren, MEN, om man har lika bra humor som jag så springer man iväg med världens fniss och gömmer sig någonstans (under täcket går bra om han är snabb på att följa efter) Annars är ett bra ställe roligt som *** !!! Släng iväg en kommentar som "Tittut!" Det ökar irritationen ;D
Är det mer som gör sånt här? Är det liksom klassats som normalt?
Or is this just a bad sense of humor? ;)
Aja, tillbaka till min fundering.. Kärlek! Vad fan är det egentligen?
Du kan älska din mamma, du kan älska din pappa, du kan älska pengar, du kan älska dina vänner och du älskar förmodligen din partner.. Du kan älska din hund, du kan älska din lägenhet och du kan älska massage?
Nu förtiden använder vi ordet Älskar till nästan allt. Samtidigt som vi använder ordet Hatar lika ofta. Dessa två ord är två djupt starka ord egentligen.
(looove this picture)
Går det att mäta kärlek? Tillexempel, vem älskar du mer? Din mamma eller din pappa? För mig är svaret helt omöjligt. Visst kan jag ibland tycka "mer om" pappa om mamma har varit extra tjatig, eller tvärtom. Men det handlar inte om mina starka känslor som sitter djupt inom mig..
Jag brukar tänka lite såhär.. Ställa mig frågan, Skulle jag gå genom eld & vatten för denna underbara människa? Skulle jag ge mitt liv för att göra denna lycklig? ,.- Oftast så får jag ett ganska trovärdigt svar när jag frågar mig själv detta.
Och det där med att hata, det gör jag inte.. Jag kan inte med gott samvete säga att jag hatar någon, det gör jag inte. Visst. nog finns det någon som jag känner mindre för, men vem har inte sånna? Det är ju så livet är.. Men hata är ett alldeles för starkt ord för mig att uttala.
Nog om det! =)
Som jag nämnde igårnatt så var det nyktert idag, och så fick det bli! Otroligt skönt..
wait, sandra ringer!
Hon skulle komma över på en stund!
Sandra - Hej! Bli inte rädd om du ser en hund utanför ditt fönster, det är bara dogge!
Jag - haha ok? (går av ren nyfikenhet & kollar, joho, där står han, eller det enda man såg var hans blinkande halsband)
Sandra - Eh aa, han sprang dit och jag vägrar hämta han! jag väntar här tills han fattar att han ska komma!
Jag - Haha! Jag tror han går nu.. Jo! Nu försvinner han!
Sandra - Jamen ser du! Där är han! haha.. Jag kommer över på en stund.
Jag - Gör de =)
Nä nu ska jag fixa lite.. Även göra mig en kopp kaffe, slurrrp!
C ya läjta! =D
Ja längta kommentaren hittills måste jag säga, men jag älskar det :D Jag är jätte glad över mitt läkarbesök idag faktiskt, men ändå lite skeptisk fortfarande. Jag får ju inte bli för glad innan jag känner av någon förbättring. Men min pappa sa att om inte det här går och det inte syns på magnetruntgen eller nåt så kommer de börja forska i min skada eftersom den är okänd. Läkare måste ju få fram en diagnos oavsett svårighet. Så är det bara! Jag hittade faktiskt ett par skor, men de såg ändå för stora ut vid fötterna. Ett annat problem dyker upp när det andra är löst liksom :O
Men gud, kan det inte vara nerver i kläm? Nerver är ju så jävla sjuka. Förra året hade jag migrän 3 gr i veckan och förstod inte vf så jag fick träna rygg och nacke hos en sjukgymnast för att bli mer stark då. Sen sa sjukgymnasten bara "ne hannah, jag tror du ska sluta träna, slappna av och ta en massage". Och det gjorde jag, in på hagabadet bara. Efter några månader av mindre stress löstes en klämd nerv upp.
Min kompis tappade känseln helt förra helgen och ringde 112, hon var ju livrädd. Det visade sig vara att ichian (hur den nu stavas)nerven var i kläm, men 99% av alla människor som har så får problemen i ryggen och hon fick i ena benet.. Det är så konstigt. Någon måste ju klura ut varför du har så ont :O ? Har du gjort runtgen med och så?