Elin Nilsson

nu vet jag inte längre.... finns inga ord att beskriva min besvikenhet och hur fruktansvärt sårad jag är.. Men jag blir inte längre förvånad över någonting.. Det kan inte bli värre nu... jag vill egentligen bara vara själv, i en månad eller nå.. tror jag skulle behöva det. försöka styra upp mig själv.. men nu ska jag verkligen försöka, och då menar jag Verkligen... men vet inte om det går att göra det bara genom mig själv längre.. jag behöver någon, inte att lita på för det finns inte längre, känns det som. men iaf någon som lyssnar och kan fixa mig.. för jag orkar inte..

det finns ingen återvändo och det som är gjort är gjort.. så enkelt är det.. det gäller att gå framåt, men det är vägen dit som är tuff.. och denna känsla att man inte har nån, att det inte längre finns någonting kvar får en att brista.. vad går man egentligen upp för på mornarna? vad gör en glad? jag kan inte ens svara på det.. för jag vet inte..
lögner & svek... jag är inte dum! och det borde du veta.. jag hoppas faktiskt att du mår dåligt, för mig har du krossat...