Drömdagboken
En gång i tiden har jag lovat en speciell människa att jag ska göra en drömdagbok. Det har tagit länge nu, men jag ska börja med den.
För någon natt sen drömde jag att det var någon som förföljde mig. Det var inte känslan att det var någon bakom mig, mera att det var någon som var ute efter mig. Jag var rädd, vettskrämd. Jag hade ingen aning vart jag skulle ta vägen och stannade till under ett träd. Utan att jag han tänka ens föll det ner ett slags rakblad ner från trädet och for rakt in i min pulsåder. Johan som stod brevid mig försökte hjälpa mig genom att gräva ut det sylvassa bladet. Men det gick inte. Det kom bara mer & mer blod för varje sekund som gick och jag började känna livet rinna ur mig. Hela kroppen blev svag tillslut förlamad. Johan sa till mig att det inte var någon idé att försöka kämpa för det spelade ingen roll, jag skulle dö.
Jag somnade tillslut in, och det kändes som hela livet bara försvann. Det var så otroligt verkligt.
Den här drömmen slutade dock inte som dom brukar göra. I vanliga fall brukar man vakna nu och inse att det bara var en dröm. Men nej!. Jag "vaknade" upp i drömmen av att jag var död. Har aldrig känt mig så tom och ensam i hela mitt liv. Jag såg min mamma, hon satt brevid min kropp och tårarna kunde inte sluta rinna. Jag sa försiktigt "Mamma?" Och till min förvåning hörde hon mig. Jag bad henne sträcka ut handen för att jag ville se ifall hon kände mig, det gjorde hon. Sen var jag tvungen att lämna alla, jag låg på en vit stor säng. Där låg jag länge och tillslut så vaknade jag.
Gårdagens dröm är lite suddig. har börjat drömma så mycket mardrömmar så jag inte ens kommer ihåg dom. Mardrömmar brukar man ändå komma ihåg.
Jag drömde iaf att jag var besviken och arg på min mamma, kommer inte ihåg varför. Drömmen fortsatte iaf så att jag gjorde min mamma blind. Jag kan inte förklara känslan hur den kändes sen när jag ångrade mig och insåg vad jag hade gjort!
Sen vaknade jag uppskärrad och satte mig upp i sängen och tittade på absolut ingenting. Men jag visste att jag var tvungen att somna om eftersom jag skulle upp till skolan och har hög frånvaro där. Så jag lade mig ner och somnade om, då började mardröm nummer 2 för kvällen.
Jag var ute och joggade i mitt kvarter. Jag sprang förbi lövholmen och såg det gamla huset som står öppet där brevid cykelvägen. Jag kunde inte hålla mig från att gå in där, som jag alltid gjorde när jag var liten. Jag gick in i huset och allt blev svart, min kropp frös och jag kunde inte röra mig en centimeter.. Nåra människor som samtidigt var mina vänner, började skära i mig. En av dom tog ut mitt hjärta och la det på en stor kokhet sten. Den andra sågade av min fot och satte fast den på min klasskompis John. Jag försökte gå därifrån, men det gick inte. Smärta och rädsla var den enda jag kände och jag ville bara dö.
Jag hoppas jag får drömma bra inatt, tror jag behöver det. Godnatt!
//////////////////////// Elin
För någon natt sen drömde jag att det var någon som förföljde mig. Det var inte känslan att det var någon bakom mig, mera att det var någon som var ute efter mig. Jag var rädd, vettskrämd. Jag hade ingen aning vart jag skulle ta vägen och stannade till under ett träd. Utan att jag han tänka ens föll det ner ett slags rakblad ner från trädet och for rakt in i min pulsåder. Johan som stod brevid mig försökte hjälpa mig genom att gräva ut det sylvassa bladet. Men det gick inte. Det kom bara mer & mer blod för varje sekund som gick och jag började känna livet rinna ur mig. Hela kroppen blev svag tillslut förlamad. Johan sa till mig att det inte var någon idé att försöka kämpa för det spelade ingen roll, jag skulle dö.
Jag somnade tillslut in, och det kändes som hela livet bara försvann. Det var så otroligt verkligt.
Den här drömmen slutade dock inte som dom brukar göra. I vanliga fall brukar man vakna nu och inse att det bara var en dröm. Men nej!. Jag "vaknade" upp i drömmen av att jag var död. Har aldrig känt mig så tom och ensam i hela mitt liv. Jag såg min mamma, hon satt brevid min kropp och tårarna kunde inte sluta rinna. Jag sa försiktigt "Mamma?" Och till min förvåning hörde hon mig. Jag bad henne sträcka ut handen för att jag ville se ifall hon kände mig, det gjorde hon. Sen var jag tvungen att lämna alla, jag låg på en vit stor säng. Där låg jag länge och tillslut så vaknade jag.
Gårdagens dröm är lite suddig. har börjat drömma så mycket mardrömmar så jag inte ens kommer ihåg dom. Mardrömmar brukar man ändå komma ihåg.
Jag drömde iaf att jag var besviken och arg på min mamma, kommer inte ihåg varför. Drömmen fortsatte iaf så att jag gjorde min mamma blind. Jag kan inte förklara känslan hur den kändes sen när jag ångrade mig och insåg vad jag hade gjort!
Sen vaknade jag uppskärrad och satte mig upp i sängen och tittade på absolut ingenting. Men jag visste att jag var tvungen att somna om eftersom jag skulle upp till skolan och har hög frånvaro där. Så jag lade mig ner och somnade om, då började mardröm nummer 2 för kvällen.
Jag var ute och joggade i mitt kvarter. Jag sprang förbi lövholmen och såg det gamla huset som står öppet där brevid cykelvägen. Jag kunde inte hålla mig från att gå in där, som jag alltid gjorde när jag var liten. Jag gick in i huset och allt blev svart, min kropp frös och jag kunde inte röra mig en centimeter.. Nåra människor som samtidigt var mina vänner, började skära i mig. En av dom tog ut mitt hjärta och la det på en stor kokhet sten. Den andra sågade av min fot och satte fast den på min klasskompis John. Jag försökte gå därifrån, men det gick inte. Smärta och rädsla var den enda jag kände och jag ville bara dö.
Jag hoppas jag får drömma bra inatt, tror jag behöver det. Godnatt!
//////////////////////// Elin